Utmattning och att gå in i väggen

"Utbränd"  

"Gått in i väggen"  

"Utmattad"  

"Uttröttad"  

"Slutkörd" 

Förr kallades utmattningssyndrom för "utbrändhet" eller för "att gå in i väggen" och är numera tillsammans med stressrelaterad ohälsa en av våra vanligaste orsaker till sjukskrivning i Sverige. Kvinnor drabbas mest. 

Utmattningssyndrom (UMS) är en bland flera möjliga konsekvenser av långvarig stress utan tillräcklig återhämtning. Symtomen är ofta brist på energi, kognitiva funktionsnedsättningar och ökad känslighet för stress. 

 Utmattningssyndrom, UMS är sedan 2005 en medicinsk diagnos. Det handlar om både fysisk och psykisk utmattning som orsakats av flera stressfaktorer och som pågått under minst sex månader, men ofta längre. En person som lider av UMS upplever en utmattning som inte går att vila bort och som inte kan ske viljemässigt. Utmattningen är såväl fysisk som mental. Ena dagen kan personen "nästan känna sig som vanligt" för att nästa dag "ha energin i botten". Utmattningen syns inte på utsidan. Många med UMS upplever att det är svårt att få andra att förstå hur man mår. 

Insjuknandet kan upplevas som att personen plötsligt "går in i väggen", men ofta har sjukdomen smugit sig på över tid. 

UMS kommer smygande under lång tid, inte sällan flera år, under vilka man ofta lever under ständig stress med för lite återhämtning. 

Förloppet vid UMS indelas ti 3 faser:

Riskfasen innebär att individen kämpar för att hantera en mängd stressorer som anhopat sig i arbetet och/eller privat. Sömnen påverks oftast och kan bli orolig, ytlig och för kort. Trötthet, glömska och alla andra symtom kommer smygande och ökar successivt. All vila, fritid, vänner och intressen prioriteras bort. Tröttheten är under riskfasen ett faktum. Under riskfasen är det vanligt att man söker vård för olika enstaka symtom. Det kan handla om upprepade infektioner, muskelvärk, sömnproblem och annat, utan att individen kan eller vill se kopplingen till stress.

Den akuta fasen betyder att orken tagit slut – man "har gått in i väggen". Det kan uppstå dramatiska symtom som till exempel en panikattack med tryck över bröstet och svårt att andas så man tror sig ha fått hjärtinfarkt eller stroke. Somliga drabbas av en plötslig förlamande trötthet. Man är slutkörd och klarar inte att ta sig ur sängen. En del går vilse i välbekanta områden, till exempel på väg till jobbet. Tankarna snurrar och man fattar inte vad som hänt. Somliga börjar sova ofantligt mycket. Nu behöver man gå till doktorn och bli sjukskriven.

I återhämtningsfasen återvänder energin sakta. Tillfrisknandet är inte en linjär process där man plötsligt blir helt återställd, utan en uppförsbacke där framsteg och bakslag avlöser varandra i en ojämn och långsam takt. 

"Upp och ner och långsamt framåt" är ett uttryck som tydligt beskriver denna process. Somliga dagar mår man nästan som vanligt och vill gärna köra på. Nästa dag är man på ruta ett igen och orkar inget annat än passiv vila och att älta, grubbla och vara självkritisk. Frågor av typen: "vem är jag nu när jag inte längre kan prestera?", "hur lång tid ska det ta innan jag blir frisk?", "kommer jag någonsin att kunna jobba igen?", "tänk om jag har en permanent hjärnskada" dyker upp om och om igen. 

Ältande, grubblande, pendlandet mellan att göra för mycket och göra för lite och andra "vidmakthållandefaktorer" kan hålla liv i utmattningen över tid. För många innebär detta inte bara en utan flera krascher under livets gång. I detta skede är det viktigt att ha en professionell kontakt med någon man känner sig trygg med, antingen inom vården eller privat. Med rätt stöd kommer funktion och liv långsamt tillbaka. Att ta hjälp är en viktig del i tillfrisknandet vid UMS, att lära sig hantera livet på ett annat sätt än tidigare, att hitta en livsstil i balans. Att hitta strategier som håller över tid och som får dig att må bra samt att hitta återhämtning som fungerar i livet.

Ta hand om dig och ta den hjälp du behöver,

Med värme Maria